Hoppa till innehållet

59 Sagittarii

Från Wikipedia
59 Sagittarii
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildSkytten
Rektascension19t 56m 56,83165s[1]
Deklination-27° 10′ 11,6409″[1]
Skenbar magnitud ()+4,54[2]
Stjärntyp
SpektraltypK2.5 IIb[3]
U–B+1,462 ± 0,048[2]
B–V+1,46[4]
Astrometri
Radialhastighet ()-16,4 ± 0,9[2] km/s
Egenrörelse (µ)RA: +10,46[1] mas/år
Dek.: -15,52[1] mas/år
Parallax ()3,92 ± 0,28[1]
Avstånd830 ± 60  (260 ± 20 pc)
Absolut magnitud ()-2,48[2]
Detaljer
Massa6,2 ± 0,1[5] M
Radie100,19+4,73-6,60[6] R
Luminositet2 825 ± 287[6] L
Temperatur4 204+146-96[6] K
Metallicitet-0,10 ± 0,06[2]dex
Ålder64,2 ± 17,7[5] miljoner år
Andra beteckningar
CD-27 14399, CPD-27 6892, GSC 06899-02596, HD 188603, HIC 98162, HIP 98162, HR 7604, IRAS 19538-2718, IRC -30421, 2MASS J19565683-2710116, PLX 4707, PPM 270473, SAO 188742, TD1 25697 TYC 6899-2596-1, Gaia DR2 6754054639555151744 [7]

59 Sagittarii, som är stjärnans Flamsteed-beteckning, är en ensam stjärna,[8] belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Skytten[8] och har även Bayer-beteckningen b Sagittarii eller ibland b1 Sagittarii.[9] Den har en skenbar magnitud på 4,54[2] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 3,9[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 830 ljusår (ca 260 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca -16 km/s[6] och bildar det sydöstra hörnet av asterismen som kallas Terebellum.

De fyra stjärnorna i Terebellum.

59 Sagittarii är en orange till gul ljusstark jättestjärna av spektralklass K2.5 IIb,[3] som har förbrukat förrådet av väte i dess kärna. Den har en massa som är ca 6[5] solmassor, en radie som är ca 100[6] solradier och utsänder från dess fotosfär ca 2 800[6] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 4 200[8] K.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 59 Sagittarii, 21 februari 2020.
  1. ^ [a b c d e f] Van Leeuwen, F. (2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653. arXiv:0708.1752. Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  2. ^ [a b c d e f] Anderson, E.; Francis, Ch. (2012). "XHIP: An extended hipparcos compilation". Astronomy Letters. 38 (5): 331. arXiv:1108.4971. Bibcode:2012AstL...38..331A. doi:10.1134/S1063773712050015.
  3. ^ [a b] Keenan, Philip C.; McNeil, Raymond C. (1989). "The Perkins catalog of revised MK types for the cooler stars". Astrophysical Journal Supplement Series. 71: 245. Bibcode:1989ApJS...71..245K. doi:10.1086/191373.
  4. ^ Hoffleit, D.; Warren, Jr., W. H. "HR 7604, database entry, The Bright Star Catalogue" (5th Revised ed.). CDS. Hämtad 2009-11-19. V/50.
  5. ^ [a b c] Tetzlaff, N.; et al. (January 2011). "A catalogue of young runaway Hipparcos stars within 3 kpc from the Sun". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 410 (1): 190–200. arXiv:1007.4883. Bibcode:2011MNRAS.410..190T. doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17434.x.
  6. ^ [a b c d e f] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
  7. ^ "b Sgr". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2020-02-21.
  8. ^ [a b c] Eggleton, P. P.; Tokovinin, A. A. (September 2008). "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 389 (2): 869–879. arXiv:0806.2878. Bibcode:2008MNRAS.389..869E. doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x.
  9. ^ Kostjuk, N. D. (2002). "HD 188603, database record, HD-DM-GC-HR-HIP-Bayer-Flamsteed Cross Index". Institute of Astronomy of Russian Academy of Sciences. Retrieved 2009-11-19. CDS ID IV/27

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]